Enligt mervärdesskattelagen får fakturor överföras elektroniskt endast om mottagaren
godkänner det. Det innebär att införande av elektronisk fakturering kan ske genom ett förenklat
förfarande som tar sikte på att köpare och leverantör informerar varandra om att de kan
hantera Svefaktura och vilka tekniska parametrar (t ex parts-ID, elektronisk adress,
kontaktinformation) respektive part avser använda. I fall att uppgifter utöver Svefaktura Bas (se
avsnitt ”Vad är Svefaktura Bas?”) skall utväxlas, t ex partskoder, behöver parterna försäkra sig
om att båda affärssystemen hanterar detta. Ett avtal ingås sedan genom att parterna i praktisk
handling börjar utväxla Svefaktura i enlighet med vad som sagts. Något skriftligt avtal behövs
alltså inte.
SFTI rekommenderar att parterna i anslutning till information om standard och tekniska
parametrar även hänvisar till Allmänna Bestämmelser enligt NEAs e-kommunikationsavtal
2007. NEA står för Nätverket för Elektroniska Affärer och e-kommunikationsavtal 2007 finns
under NEA-dokument på http://www.nea.nu/
I Allmänna Bestämmelser 2007 dokumenteras branschövergripande ”best practice” i form av
allmänna villkor för fördelning av kostnader, användning av tredje part, hantering av ansvar och
risk vid meddelandeutväxling, tvistelösning, med mera. Till e-kommunikationsavtal 2007 hör
även mallar för en teknisk bilaga men eftersom upplägget med Svefaktura styr upp mot
enkelhet i såväl standard som införandeprocess kan tekniska bilagan reduceras till information
om ett fåtal tekniska parametrar enligt vad som beskrivits ovan.
En tidig skiss till erbjudande om elektronisk fakturering finns i dokumentet
Att ansluta ny
partner.doc (på http://www.svefaktura.se/
klicka på Specifikationer, sedan
SFTI Basic
Invoice version 1.0). 
1. Att komma igång
